gråa fredagar
och känner hur adrenalinet liksom fastnar på huden
helt medveten om hur åskan dundrar på avstånd
inne i värmen flimmrar lamporna
tillsammans med mitt självförtroende
vad är konst?
det första penseldraget
över en helt vit duk
är avgörande
så otroligt utstickande
nästan fult
och det är absurt
men det där första penseldraget
kan vara bron till en helt ny värld
forsätt att tjata om att penslarna ska rengöras
men kan verkligen
en och samma pensel
vara det enda som ligger bakom
en rad av konstverk?
och vad säger att det är ett konstverk
vem säger att du är en konstnär?
ingen
de kan kalla dina tavlor fula
men när de själva står där
och stirrar tomt på sin vita duk
kan de minnas det enda penseldraget
som gjorde dig berömd
roadtrip
jag slänger benet över cykeln och skjuter iväg
över den blöta astfalten
känner varenda sten under hjulen
varenda droppe som faller från träden
vägen kan jag utantill
jag har varit här förut
blundar
känner hur vägen går över i gräs
faller
känslan av gräs mot huden kittlar
och smärtan i benen
jag ler för mig själv, ligger kvar
jag som brukade vara så högt bland molnen
men någonting sköt ner mig från skyn
regnet skjölde över som en våg
jag spolades med
och försvann ur radarn
nu för tiden lyfter jag inte min blick från marken
rädd för vad jag ska möta
mamma tjatar om rätt kläder
'goretex mot regn och flis mot snö'
men vilka kläder håller ute den kalla känslan
att vara ensam?
musik nonstop
du sa upp dig för lite sol
och flyttade ditt skrivbord och stol
du fogade dig aldrig
du vaknar upp och världen har färgat sitt hår
himlen är blå som de ögon du glömde
jag skulle vilja se världen från dina ögon
är det annorlunda genom glas?
tömd på allt och gråblek
jag trodde inte du trodde på kärlek
att du behövde romantik
och inte bara hög musik
du kan inte vara nere med en ballong
rulltrappan och hissen är det enda som tar dig uppåt
bland höghus, låghus och dårhus
miljontals dansande psykfall ser alldeles för många stjärnfall
jag tror tuggummiterroristerna exploderade i en sång
medan du obekymrat klättrar på väggar du inte trodde fanns
men en del faller vackert
du är som en stad i förvandling
vacker men oförutsägbar
samma gamla gator men med okända hus
du sattes i färg och blev stark
du följde inga fotspår genom ett gammalt city
du hörde mer hemma nere i hamnen bland klotter och grafitti
jag ska stänga min mun nu
jag tappade bort mina ord
de fastnade nog i ditt hår
du borde tagit dig härifrån när du hade chansen
det är såna som du som tenderar att fastna
låt aldrig någon ungkarlsdimma styra dig
en parantes att denna är till adam ehlert på beställning
en fet puss och ett gammalt "vi kommer sakna dig" på kunskap
sårbar
iskallt och meningslöst
men den plastiga looken gör dig vacker
är du glad nu?
århundradets maskerad
jag tappar mina kläder framför dig
tappar värmen
min elektrisitet är snart slut
jag är rädd och hjälplös
drömmer jag?
lär mig tala
orden vill ut
mitt hjärta vill höras
tänk om jag skulle vakna
vara farlig
med hela munnen full av blod
jag bet mig i tungan när du log
mitt ofärdiga pusselliv ligger i partikelstora bitar
allt ska ha sin tid och sin plats
men vart ska jag vara?
bit tag i mig
hårt
vi glider isär
du sliter mig i trasor med dina såpbubbelfraser
du gjorde en palett av mitt ansikte
och målade färger med mina tårar
faller i dig
i dina ögon är allt förklarat
ja innan jag frågat så har du redan svarat
och som ditt öga vänjer sig vid mörkret och ljuset
borde jag avvänja mig från drogen och ruset
men nu faller jag i dig
ja jag faller i dig
tiden är gratis men ändå så dyrbar
så jag är en miljonär nu
men det är det enda som jag har kvar
och när till och med glödlampan har sluta brinna
är det något jag måste söka och måste finna
men nu jag faller i dig
ja jag faller i dig
ja du är gammal och jag jag är ung
ja du är en man och jag är en flicka
som tror att jag är kung
ja kung över allt som går
att vara kung över
jag bara pekar och skriker för att få det jag behöver
men nu faller jag i dig
ja jag faller i dig
jag har hela staden under mina fötter
men jag blickar hellre uppåt
än att ge näring till mina rötter
men nu faller jag i dig
ja jag faller i dig
du har så rätt när du säger just dem orden
och jag borde lyda newton bättre
och hålla fötterna kvar på jorden
nostalgi
om det tändes en stjärna varje gång jag tänkte på dig
skulle natten vara lika ljus som dagen
kärleksmelodier
att alla vet vem jag är
skulle aldrig kunna bli min dröm
varje gång det går bra
skapas det hat
avundsjuka
jag vill inte bli känd
mina kläder följer inga enkla lagar om obalans
som vem som helst på en gata någonstans
ett möte
det där första steget
är det kärlek?
häftig förälskelse som blir till en melodi
en melodi som tinar frusna hjärtan
men radion kommer aldrig spela min sång
poesi är sång utan melodi
i ensamhet
ett försök i en jakt efter en förlorad tid
jag vill vara den enda som kan mina låtar
sjung aldrig med
jag går där ifrån
men självdestruktiva ting har sitt pris
jag vet vi är unga
och många kallar oss för dumma
men jag gillar den naiva blicken
och att alla känslor
är på liv och jävla död
nyanser av grått
du sa att vi måste, fly här ifrån stan
men måste vi inte hitta hem först?
nej jag vill inte fastna här
leta streckkoder på ica
eller vända hamburgare hela jävla dan
jag är så trött på ditt tjat, om att en dag kommer allt bli bra
du kan inte skriva en enda sång
som ger liv åt all denna grå betong
du sa: du har ju en snabb bil
vi kan väl dra redan idag?
jag har packat väskan och kollat kartan
usa eller moskva?
ja jag skiter väl i vilket
jag vill bara glömma bort
dessa 14 år i nyanser av grått
det enda som har hänt här på 14 långa år
är att radhusen har bytt färg
jag är så trött på det rökblå himmlen
från vår industri och att låtsas leva livet
som en svensson
inga fler vaga undanflykter
jag vill bli berusad av något annat som kan göra mig nykter
och tillsammans sjöng vi, en tonlös melodi
innan vi fattat hade vi dödat våran sista fantasi
ett lågtryck faller tungt över taken
om du ska sova så får du göra det vaken för idag
längs E20 söder ut förbi malmö, över bron och genom danmark
här lyser inga neonljus och här blinkar inga stjärnor
här finns bara soliga drömmar kvar
och jag frågade försiktigt:
vill du fly till varma länder?
för jag vill bara bli kysst av dina läppar och smekt av dina händer
och du skrattade och sa:
det var det mest patetiska jag hört
eller så är du den vackraste person jag någonsin mött
och du kan nog aldrig bli bättre än du är
jag hoppas att jag nån gång, faller i dig och blir kärvilse
kärleken är för vacker för mig
men jag minns dig som otroligt cool och vacker och verbal
en sommardag i en wannabe storstad
gav du mig en kram som ett uttryck för känslor
du kallade mig vacker
men inte finns det mycket kvar av flickan alla ville vara
hur blev det så
läppar som kunde krossa tusen tonårspojkars hjärtan
men som nu inte slutar darra av rädsla
för hur det blir när du går
du tog mitt hjärta med dig den dagen
självständighet
hud mot hud och blöta kyssar existerar inte
ditt hjärta är så stort att det sväljer mig helt
jag är bra på att vara själv men usel på att vara ensam
de kan kalla mig ful men aldrig för grå
du är det närmaste himmelen jag någonsin kommer komma
jag vill skrika så högt att änglarna ramlar ner
ta dig med storm
men i dina ögon är allt förklarat
du har svarat innan jag frågat
'det finns någon för alla'
men säg det till dem som blev kvar
som ide var vi bra
han är min nya du
en vilsen hjälper en vilsen