radioaktiva kyssar
det finns inga lögner
bara mindre förtärda
sanningar
för att lättare kunna
beskriva
våra handlingar
tusen färger
belys mig
min röst
krackelerar
varje gång jag försöker
öppna mig
tusen färger
men du blev paranoid
nojade över
vem som tittade
det är inte ditt liv du
hatar
det är tankar som
tjatar
som inte försvinner med
knytnävar
rakbladsrävar
död
förödelse
människans
födelse
och det är tankar som
tjatar
som inte försvinner med
knytnävar
eller
rakbladsrävar
tusen färger
verkligheten blev på riktigt
låt dina fingertoppar
skissa min kropp
lämna ditt avtryck
som skälvande hudfärg
du är
kontakt, vidgade pupillrar
dina ögonblick och ögonlock
blir min vinkelsåg
ingen såg.
med facit i hand
jag förstår inte hur det går ihop
att vara så liten att man inte får plats
jag kommer nog aldrig peka i rätt rikting
spiraltrappor i en frostbeklädd innerstad
lucky strike, trasiga byxor och john silver
han är brunett
oförskämt bra självförtroende
oundviklig och påskyndbar
jag är bara framstupa
stillastående
han kallade mig en vuxen i en tonårskropp
kaos och oansvar
stenkast och paradoxer
jag sväljer sönderfall genom
ett hål i halsen
bilder i svart-vitt
muskler i profil
flerfunktionella ansiktsuttryck
när drömmar är minnen
hans knogar mot mitt ryggslut
bara ett stenkast bort från spårvagnsspåren, verkligheten
den absoluta sanningen
ovalbara konsekvenser
men vem skulle bry sig om sexuella relationer
om hjärtat inte slår
dubbelt så fort
ett assymmetriskt ansikte
världen dömer honom olämpad att kultivera
med dualismen som existerade mellan oss
har aldrig varit närmare konsten
