foxes mate for life

Som den jävla ängel jag är

skriker jag sällan högre

än att det överöstar dammsugaren

Så mycket kan ha orsakat

skrubbsåren på mina knän

tvättlinan tillexempel

som inte höll

för min själ

Gråten i halsen

smakar sommarregn

och dina händer

är alltid

på gränsen till vinter

sommar och handdukar

Det är sommar och handdukar kan inte dölja nånting. Jag hoppas inte mamma vet om vilka karuseller jag bestiger, vilka moln jag väljer att färdas med. Och gräsmattan kittlade oss i öronen när jag låg lyckligt förlamad efter att du knäckt min ryggrad på de allra lämpligaste höjderna.

Jag minns hur du kunde ringa mitt i natten och viskande utbrista "kom hit, jag har löst alla världens problem!" och hur jag slängde mig på cykeln och rullade iväg med slutna ögonlock trots att jag inte trodde dig.

Nu när jag äntligen kan se vad dina fingernaglar målade längs huden på min rygg. Avtryck är så lätta att urskilja i mörker men du sa ju att det kommer att bli sommar igen.

Nån har sagt att vi är stjärndamm om 1000 år och du tyckte det var så vackert men varför vänta så länge. 180 grader senare spelar ingenting roll så flyg nu innan det är för sent.

För vad har vi åstadkommit förutom skramlande burkar, röda lakan och höga pulser?

Vi kan väl skratta åt eländet? HAHAHAHAHAHA. Nu känns det bättre.

regnbågens reformer (tid som revolver)

"tänk om de kommer?"

jag lämnar allt


"vänd om, vän."

jag lämnar mig



*



på resande fot
avstamp som ett trevande hot
drömmarnas missfall
leder till leder i gravkramp


*


en regnbågsreform
för dom
som alltid tröttnat
på att någon aldrig kom
någon vart

ingen skatt hittas
det är falskt
att vinna

och om undantaget
bekräftar den bundna lagen
blir eftersmaken
inte tillfredsställd av det



*



man lär sig tidigt
känna igen

symtomen



*



de blanka ögonen
som blundar
även som öppna



*



den hållna andan
genom handskakningar
och de tio sekunderna
som alltid följer den bundne
genom livet

med avtryckaren i handen



*



håret som inte lever
med i flykten över ängarna



*



och den ständiga förvandlingen
som driver handlingen
runt omkring

den kan ingen


*



skog
blir eld
blir brända kalhyggen

välkommen
till kyrkogården
till övermannens ödemarker



*



den
tvångsmässiga
pyromanin



*



den tidlösa ilskan
mot broar
under ständigt underlag
av trappsteg
och val

tyglarna hinner inte med



*


man lär sig sent
sätta ord på
syndromet



*



dom bränner inga broar längre
kicken har förlorat sin tryckvåg

så brinn regnbåge brinn
vänd min vy
från regn

dränk min hy
i färgaska

svart är skuggan av svart

i vindarna som sliter sig motsols
rymmer dammet

du hostar, en
försvarsmekanismernas rosslande
hyllningssymfoni
till sitt ekosystem

kroppsvarm fradga i din mungipa
som sorg
sipprar ut och blottar ditt ansikte

näsbenet bröts av
det var veckolånga svarta sessioner

sedan dess har din stängda mun
alltid doftat nederbörd

det vilar en bunt spillda
linjerade ark
på ditt nattduksbord

alla dammpartiklar pekar ut platsen
som skyldig när solen
inte tränger sig in genom persiennen utan anledning

som i dag
det skiner inte
över huvud taget

på en vålnads avstånd
från fönstret
betraktar du rutans smutsfläckar
alla i nästippshöjd

skvallrar om kondens
och de lavinartade kedjereaktionerna
som följer dina ögonlocks tunga fall

då du faller igen
tillsammans med ljudet av
en sinande kedjelängd
som länkar dig
med att längta hem
och stryper dina halspulsådror

klyftan du färdas i
tar dig nedåt som en tunnel
för väggarna lever i skuggskådespel
och du har ännu inte tappat greppet
om jakten

slutet är ljuset eller bara en flamma
oavsett så skaver luften att falla ned igenom
och dina pupiller söker febrilt
sina iris inre lågor

som om lösningen var
ett färgstänk

RSS 2.0