monochrome city colors fading.
du går.
inramad i din existens,
som smällar man får ta.
det är helt enkelt bäst så.
ditt universum slutar vid vägbommen,
där en ny gata tar vid.
men det är fel ögonblick
för storsinthet.
vi kan placera fem glasflisor under dina tår.
kanske blev dom lite för stora,
men du går i alla fall,
på knä nu.
det är vinter i dina händer.
och det krävs en dag till,
innan du kan sitta i någon annans
torkskåp.
men just nu måste vi inrikta oss på,
svarta synfält och örontjut
de kommer om några steg.
godnatt skulle inte stämma så bra.
det är kväll, men en rökring
och gårdagen rinner ur din mun. du har sanningen
i bokstavsform och
ibland tror du,
att kanske är det helt enkelt du
som är världen.
like a lonely lovers charm.
det var ett år senast nu,
som man blev tvångsmedicinerad
som att lägga till
en smula likgiltlighet
jag andas aska,
ögonen smeker ärrvävnader.
jag är här och jag är nu och lite djupare tack.
brutna ben, och vi kan gnaga bort vårt skinn.
jag köper glasögon på secondhand och provar att se,
allt ur någon annans synvinkel.
blir paralyserad och
påkörd av en ångestvält.
detaljrikare svartvithet får man leta efter,
nynnar jag och målar glaset rött.
jag är söndrig i plural. kanske flertal?
vi räknar droppar och
samlar dom i våra dagböcker.
en dag, en vacker sådan.
när jag har slickat bort skiten från asfalten,
när blodspår i snön smält bort.
när jag är avskriven, bortskriven och sönderstrimlad,
när färgen på glasögonen nötts bort och
jag äger lika få tårar som
bloddroppar och lika mycket blod som regndroppar,
då
ska jag måla hela världen.
som man blev tvångsmedicinerad
som att lägga till
en smula likgiltlighet
jag andas aska,
ögonen smeker ärrvävnader.
jag är här och jag är nu och lite djupare tack.
brutna ben, och vi kan gnaga bort vårt skinn.
jag köper glasögon på secondhand och provar att se,
allt ur någon annans synvinkel.
blir paralyserad och
påkörd av en ångestvält.
detaljrikare svartvithet får man leta efter,
nynnar jag och målar glaset rött.
jag är söndrig i plural. kanske flertal?
vi räknar droppar och
samlar dom i våra dagböcker.
en dag, en vacker sådan.
när jag har slickat bort skiten från asfalten,
när blodspår i snön smält bort.
när jag är avskriven, bortskriven och sönderstrimlad,
när färgen på glasögonen nötts bort och
jag äger lika få tårar som
bloddroppar och lika mycket blod som regndroppar,
då
ska jag måla hela världen.
