svart är skuggan av svart

i vindarna som sliter sig motsols
rymmer dammet

du hostar, en
försvarsmekanismernas rosslande
hyllningssymfoni
till sitt ekosystem

kroppsvarm fradga i din mungipa
som sorg
sipprar ut och blottar ditt ansikte

näsbenet bröts av
det var veckolånga svarta sessioner

sedan dess har din stängda mun
alltid doftat nederbörd

det vilar en bunt spillda
linjerade ark
på ditt nattduksbord

alla dammpartiklar pekar ut platsen
som skyldig när solen
inte tränger sig in genom persiennen utan anledning

som i dag
det skiner inte
över huvud taget

på en vålnads avstånd
från fönstret
betraktar du rutans smutsfläckar
alla i nästippshöjd

skvallrar om kondens
och de lavinartade kedjereaktionerna
som följer dina ögonlocks tunga fall

då du faller igen
tillsammans med ljudet av
en sinande kedjelängd
som länkar dig
med att längta hem
och stryper dina halspulsådror

klyftan du färdas i
tar dig nedåt som en tunnel
för väggarna lever i skuggskådespel
och du har ännu inte tappat greppet
om jakten

slutet är ljuset eller bara en flamma
oavsett så skaver luften att falla ned igenom
och dina pupiller söker febrilt
sina iris inre lågor

som om lösningen var
ett färgstänk

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0