sommar och handdukar

Det är sommar och handdukar kan inte dölja nånting. Jag hoppas inte mamma vet om vilka karuseller jag bestiger, vilka moln jag väljer att färdas med. Och gräsmattan kittlade oss i öronen när jag låg lyckligt förlamad efter att du knäckt min ryggrad på de allra lämpligaste höjderna.

Jag minns hur du kunde ringa mitt i natten och viskande utbrista "kom hit, jag har löst alla världens problem!" och hur jag slängde mig på cykeln och rullade iväg med slutna ögonlock trots att jag inte trodde dig.

Nu när jag äntligen kan se vad dina fingernaglar målade längs huden på min rygg. Avtryck är så lätta att urskilja i mörker men du sa ju att det kommer att bli sommar igen.

Nån har sagt att vi är stjärndamm om 1000 år och du tyckte det var så vackert men varför vänta så länge. 180 grader senare spelar ingenting roll så flyg nu innan det är för sent.

För vad har vi åstadkommit förutom skramlande burkar, röda lakan och höga pulser?

Vi kan väl skratta åt eländet? HAHAHAHAHAHA. Nu känns det bättre.

Kommentarer
Postat av: Louise

helt... genialiskt.

2010-09-05 @ 19:39:36

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0