med facit i hand
jag förstår inte hur det går ihop
att vara så liten att man inte får plats
jag kommer nog aldrig peka i rätt rikting
spiraltrappor i en frostbeklädd innerstad
lucky strike, trasiga byxor och john silver
han är brunett
oförskämt bra självförtroende
oundviklig och påskyndbar
jag är bara framstupa
stillastående
han kallade mig en vuxen i en tonårskropp
kaos och oansvar
stenkast och paradoxer
jag sväljer sönderfall genom
ett hål i halsen
bilder i svart-vitt
muskler i profil
flerfunktionella ansiktsuttryck
när drömmar är minnen
hans knogar mot mitt ryggslut
bara ett stenkast bort från spårvagnsspåren, verkligheten
den absoluta sanningen
ovalbara konsekvenser
men vem skulle bry sig om sexuella relationer
om hjärtat inte slår
dubbelt så fort
ett assymmetriskt ansikte
världen dömer honom olämpad att kultivera
med dualismen som existerade mellan oss
har aldrig varit närmare konsten
otroligt vackert, du är begåvad!
