fakieform

du ber om ursäkt för din ouppmärksamhet
medan jag knappt minns din ögonfärg
i mitt tonårsrum är det stökigt
men jag ser inget poetiskt
med att ha det på ett annat sätt
det varnar om demoners vänskap
i röran håller inte ens de mig sällskap
jag är ledsen, men jag tänker bara i ord
men just nu när mitt hjärta bankar
är känslan att det saknas En anledning
.. ursäkta röran,
men det här är min terapi
det är bara det
att just nu behöver jag någon
jag behöver dig
nattens snövita stadsgator mäter sig aldrig
med den vackra ton jag alltid finner mig fast i
när du pratar dig andfådd för mig
det är tyst nu
liksom du, är energin nu långt borta
men blickar jag ut från mitt fönster
är du närmare än någonsin
jag har erfarat att
följa mina känslors kall
har varit allt annat än mentalt hälsosamt
det har enbart givit mig smärta
men också hjälpt mig att växa som människa
skänkt perspektiv och distans
gått från osäker till att
inte tveka på att skämta
om allt svårt som faktiskt kan hända
och vad de än berättar om den där oslagbara känslan
så är mitt ofrivilliga favoritord: Tålamod
men nu får jag äntligen sagt vad jag vill
även om det för mig är hårda ord
det handlar inte om att vara ensam
det handlar om att inte ha någon att tillhöra
dagsrytmen är bara längtan och förväntan
det finns ingen i fokus i mina bättre drömmar
och det finns ingen i min närhet att vidröra
jag rullar runt som i snö
men i sängen
kan jag inte göra några fina avtryck som i
bevingade snöänglar
det är sällan känslan är så ensam som då
man inte hittar luft och drunknar
i överflödiga tankar
och vita lakan