fakieform

det mörknar så snabbt nu
alla färger bleknar
för att till sist försvinna
du som satte mig i färg
drog dig undan tillsammans med sommaren
men jag lämnar fortfarande jackan hemma
i ett försök att inte släppa taget
den naiva blicken sätter sig som klister
tillsammans med mascaran
over-size tröjor och rivna jeans
stora glasögon och stort hår
dom kallade mig cool
men jag dränker mig bara i för hög musik
för att slippa svara
och för att slippa se
jag var aldrig din hjälte
bara någon du mötte
jag var aldrig mig själv
jag var bara den jag trodde du ville ha
och när tåget rullar in på perrongen
och jag får syn på dig
gör jag plötsligt allt för att bli osynlig
men du har ju alltid sett igenom mig
kanske vet du hur hårt jag vill ha dig
och därför
stack du utan ett ord
lämnade mig åt en kall vinter
som slukar mig helt
men kanske i en annan värld
på en annan plats
i en annan tid
i en bättre värld
i en bättre tid
på en bättre plats