fakieform

det var en parkeringsplats
en alldeles vanlig parkeringsplats
och under skenet gatlyktorna
fångade de täta kronorna ljuset
och skuggorna mot astfalten
rörde sig ivrigt
och cyklarna där låsen rostade
var ett av de ställen
vi inte studerade så noga
men din doft gick steglöst över
i den syntetiska aromen från din halsduk
och den överstigande kvällens regnljus
dämpade mitt hormonstinna hjärtas storm
och när september månads mjuka mörker
plötsligt slöt sig
var det som att hela staden slogs knockout
oktober var alltid den månad
då man lämnades skyddslös
man blev till en försumbar parantes i mörkret
men fortfarande
slänger gatlyktornas ljus ett tunt sken
på den nakna, kalla gatan
men de var så uppenbart otillräckliga
och det gamla husen övervakar gatan
med stränga ögon
du bredde ut dina vingar
flygberedd
flyktberedd