fakieform

mina läppar blir nariga av kyssar
det kliar i mitt hjärta
min skugga är så lång
att bilar kör över den
jag prövade att leva upp till allt folk
såg mig som
varenda fördom, förväntning, förhoppning
men jag stirrade min spegelbild i ögonen och
jag kunde bara inte komma på
vem den där tjejen mittemot var
jag trodde så länge att poesin räddade mig
men hela tiden
blödde jag fram varenda stavelse
aldrig ett eget perspektiv
jag kan inte ens bevisa att jorden är rund
det kanske är som man säger
att sånt är livet
men gud är väl ändå inte gudomlig
jag är så trött på all taktik och list
på att man försvinner om man förlorar
jag är så trött på att vi inte kommit längre
på X mot Y och svart mot vit
jag kan nog ana paradiset, men inte vägen dit
jag är så trött på alla åsikter som kvävs
och på känslokall tradition
en rebell
men ingen revolution
jag vill öppna ögonen och se
men mina läppar bara spricker när jag ska le
men tro inte att världen är förlorad
för till och med när vi sover så drömmer vi