fakieform

minns så väl vår första kyss
vi stod mitt på torget och regnet öste ner
försökte febrilt skydda dig från regnet
eller ännu hellre från hela omvärlden med mitt paraply
regndroppar störtade ner likt bomber runt omkring oss
som om det aldrig skulle ta slut
minns så väl dina mjuka, våta läppar
som fick hela mig att skälva
helt omedveten om att vi praktiskt taget
snart drunknade i vatten
fastnade någonstans där i dina blåa ögon
de siktade
de sköt
mina knän gav vika och jag föll
du tog tag i min hand
och hela min skyddande mur som jag byggt upp
bara rasade
läppar mot läppar
mina händer i ditt blöta hår
och det smattrande ljudet från regnet
som helt plötsligt kändes så avlägset
ett sånt där ögonblick
som man vill ska vara i evighet
men minns så väl när jag vaknade
och visste
att du aldrig var så nära
och jag visste
att du inte ens hör av dig längre


förlåt för att jag aldrig riktigt räckte till