fakieform

jag tycker om hur tårar smakar
hur de lämnar en liten, liten spricka i fasaden av smink
hur de återkallar perfektionen från en människas inre
det är ju en härlig känsla
man pressar ögonlocken mot varandra och kramar ut tårar
pressar bort tankarna
man kan vädra friheten i en sekund
innan man tar sig samman
för att förhindra att någon kommer alltför nära
man iakttar världen från sin kropp
behandlar sig själv som ett fängelse
men problemen hinner alltid ifatt till slut
det immar liksom igen på insidan och man tappar siktet
man tänker, och man ångrar
men visar det aldrig
bara ett påmålat leende av plast
men på insidan målar jag ett hjärta med pekfingret
och jag hoppas
att iallafall det ska synas på utsidan