nollvision

ditt leende och lockiga hår
är attraktion
jag bet mig i läppen efter blod
att färga liv igen, för att du skulle se
att jag var värd att röra vid
skaka min personlighet till någonting vackert
men jag felade, i livets sista led
och kanske var det grusvägarna och kurvorna mellan skogarna
eller kanske var det mina kurvor
det kan ha varit hur du smakade, just där tinningarna tog vid
jag kunde krampa i en miljon dagar och ännu en liten stund
i din famn under en av dina kramar
men nu är det bara min sorg
som färgar himlen
kärlek är som vackrast när den är obesvarad
du var horisonten där havet aldrig funnits och
du var djupblå strimmor i en augustihimmel i kvällning
jag ville mejsla dig en vacker morgondag
eller bara förpassa en gårdag vi aldrig tog tillvara
jag bär också med mig maror, samlade ekon
det kan gå 5 år och fler intill varandra
men vad vi verkligen har nu
är en tom scen där inga blickar faller
men det fanns inget från början
bara svepskäl för att slippa
falla ändlöst genom vita skikt
i ännu en farenheitvinter
men jag har tvivlat ska du veta
och jag har skrivit brev med tårar
som aldrig nådde fram
för att saker har en tendens att försvinna
5 års stagnation, 1825 dagar
men du, jag vet att det vänder
för ingen ifrågarsätter tid, så som vi ser på den idag
och vi har lärt oss metoder
att kamouflera oss i mängden
du vet precis som jag, hur man skiftar färg
när någon undrar
men det bästa är nog ändå
att kallbrand matchar så bra
med blåslagen hud
men jag ville bara att du skulle veta
att jag är inget annat än en kliché
och det är rundgång i skallen, det klibbar mot öron
ett "jag-tror-jag-älskar-dig"- tinnitus
jag har så länge känt en okontrollerad längtan
efter mina ben runt din midja
se dig somna efter ännu ett rus
den så länge omtalade känslan i bröstet
och dina sommarsvettiga fingrar vandrandes över hela mig
men du så som sommaren, är långt borta och utom räckhåll för mina armar
det doftar glögg här
jag doftar mest av längtan
så jag knyter mina fingrar i stickade vantar
iskalla toppar mot en handflata
och december får klara sig själv

Kommentarer
Postat av: hanna

rebecca, prata med mig!

2009-12-25 @ 13:40:13

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0