fakieform

mitt i den fantastiska stämningen
fanns en Du, och en Jag
jag är ledsen för att Vi aldrig sågs till
jag pratar aldrig för mycket
ibland inte alls
men snälla, söta, rara.. stanna ändå
kvällen gick i magins tecken
men jag var inte bra nog
för att frambringa gnistor från mitt sönderslagna trollspö
min blick är bara omöjlig att fånga ibland
jag antar att jag inte är bra nog för att styra den
men du, jag gillar din vibration
jag tror mig lida av mörkerseende på dagtid
den relativa sanningen är inte alltid så komplicerad
kontraster är vackra, och dig vill jag alltid ha mer av
och om mitt tonårsliv vore en långfilm
skulle till och med jag anse den ha ett överdrivet tragikomiskt tema
jag är inte den typen som chansar men
för mig är du det vackraste
och har alltid varit det
nuets respirator som möjliggör andningen
låt mig nå fram till dig
låt mig vila slentriantrötta ben från vandringen
vars enda paus blir under denna förbannade vargtimme
här bryter ensamheten ned mig nattligen
och du, ensam, är min chans till maktskifte
dessa kontraster driver mig till vansinne
här nedan följer vad jag ville få sagt
men inte fick ut, förut
då jag som vanligt sprang rakt in
i min mentala motsägelsemur
och tappade massvis med käppar i mina vitala prestationshjul
i den diffusa vardagens konstgjorda rus
är inget
så äkta
som du